Leo Verde

Det var när jag satt här och lyssnade på Evert Taube som det slog mig, något som jag bör ha insett för mången år sedan. Det är det här med strumpor jag pratar om. stackare. Tänk er att vara en strumpa. jag har gjort en kort berättelse om Jan och Märit... mycket nöje

Jan och Märit trivs ihop, de är väldigt lika varandra, samma färg och samma storlek. Nästan allt var frid och fröjd hos de båda, ända tills de, mitt under kärleksakten då de satt ihop i de bakre regionerna, blev bortförda. Eller ja,  helt enkelt kidnappade. de blev hårt kramade av något, ont gjorde det också, och helt plötsligt började denna något att dra isär dem. Men det var först efter detta som hemskheterna började. De var helt utan kläder (stod i bara strumplästen) då de blev brutalt våldtagna. En stor avlång sak rakt upp i aktern. Men det var inget de kunde göra åt saken, det spelade ingen roll hur mkt de än skrek, saken försvann inte...
Sedan stängdes de in i separata mörka och illaluktande kammare där de hölls fånga hela dagen. På kvällen släpptes de ut, vid det här laget var de helt uttöjda och stank av nån kladdig vätska som syntes vara överallt inom dem. det som besudlade de på morgonkvisten drog av de båda, så att de bildade små bollar, och slängde de i ett trångt kärl med flera hundra andra förbrukade strumpoffer..
Jan och Märit blev aldrig sig själva igen.

Varför har ingen sett det ur strumpans perspektiv förut? skulle du vilja bli våldtagen, instängd och hopknycklad? Jag uppmanar alla strumpor att ta ställning mot detta och göra sitt bästa för att få stopp på misshandeln!!